Ny match – ny förlust. Det låter såklart hårt, det är ju trots allt ”bara” två raka förluster för Alingsås nu. Dessutom i en rekordjämn högsta serie. Men nog finns där all anledning till oro i ett längre perspektiv för Mikael Franzén.
För just nu spelar inte Alingsås HK som ett topplag.
Rötan satte in redan i slutet mot Ricoh, en match man vann med nöd och näppe. Sedan växte den explosionsartat under förlusten mot Redbergslid och fortsatte sedan klamra sig fast mot Ystad. Det fungerar helt enkelt inte för AHK nu.
Mot Ystad kunde såklart en del av förlusten förklaras med avsaknaden av insjuknade Max Darj och Oscar Bergendahl, men heder åt Mikael Franzén som vägrade ens tänka den tanken. ”Vi ska göra bättre ifrån oss än såhär även utan dom” var budskapet.
Det känns i dagsläget som att det är lite för många i AHK som antingen inte tror på sig själva, eller väntar på att andra ska visa vägen. Dessutom får jag känslan av att laget lamslagits lite av att inte få de enkla målen med sig.
Men så enkelt får det såklart inte vara. Bara för att motståndarna gör jobbet man måste göra mot AHK, tar noggranna avslut och springer hem utan bara h—–e, är det ingen anledning till att tvivla på sin egen förmåga. Men just tvivlet i AHK känns just nu oroväckande stort. På söndag mot Sävehof är det drömläge, eller kanske mardrömsläge beroende på utgång, att försöka tvätta bort det tvivlet en gång för alla.
***
Pontus Johansson är tillbaka. Riktigt roligt att se såklart, då skadorna varit lika återkommande som tråkiga för 27-åringen. Mot Ystad var han sådär spänstig och urstark som han kan vara.
***
Magnus Persson är en fortsatt gåta, inslagen i ett mysterium med en klisterlapp på föreställande ett frågetecken. Han som såg ut att passa som handen i AHK:s handske i början av säsongen har sedan skadan inte varit ens skuggan av sig själv.
Frustrationen i Perssons hela person har varit extremt tydlig, inte minst i första halvlek mot Ystad.
Men i andra hände något. Plötsligt var det som att Persson bestämt sig för att bara köra. Det gav utdelning. I andra halvlek var plötsligt motståndarna tvungna att ha koll på Persson, där man under några månader inte behövt ha det i samma utsträckning. Satsningarna var rejäla, målen viktiga och glöden något varmare.
Var detta vändningen? AHK hoppas garanterat det.
***
På onsdagen gjorde AHK klart med Gustav Skagerling från Tyresö. En god vän till Rickard Frisk som delar många av Frisks attribut mellan stolparna och som gjort succé i allsvenskan i år.
Känns det igen?
Klart det gör. Alingsås har en förmåga att fynda där man minst anar det, och hittills har en 08-dialekt i omklädningsrummet inneburit succé. Jag tror Skagerling absolut kan vara nästa man att stå för den succén. På förhand känns det som en riktigt slug värvning av AHK, säkerligen framför näsan på ett antal andra klubbar i Handbollsligan.
Men man är garanterat inte färdiga än. Fler spelare ska in och i min värld måste hålet efter Max Darj täckas upp om man ska hålla samma, eller högre, kvalitet nästa säsong. AHK håller säkerligen med mig, då jag fått uppgifter om att man är på jakt efter just en mittsexa till nästa säsong.
Där kommer före detta Sävehof-spelaren Niclas Barud in. Barud gör just nu sin sista säsong i Frisch Auf! Göppingen i den tyska högstaligan och får inte nytt kontrakt. Det är en spelare som Mikael Franzén kan väl efter sina säsonger i Partille-klubben och Barud lär vara sugen på att visa att han fortfarande håller den klass som gjorde honom till landslagsman en gång i tiden. Samtidigt är han som sagt gammal Sävehofare och Partilleklubben rustar som bekant inför nästa säsong med bland andra Johan Jakobsson. Självklart ligger det nära till hands med en flytt dit också.
Men jag skulle inte bli förvånad om Barud landar i Alingsås till hösten, likt när AHK värvade Magnus Persson. När så många andra lag rustar, behöver Alingsås också visa att man menar allvar. En värvning av Barud visar att man menar allvar.