Solen stod ensam mot en blå himmel, det var lördag och de flesta hade redan klarat av bestyren som en ledig dag brukar innebära.
Gräsmattan, den bästa i stan, inbjöd till bra fotboll för ett lag som är nykomling i division III och ännu inte förlorat en match.
Kort sagt – förutsättningarna för fotbollsfest på Mjörnvallen i lördags var mer eller mindre perfekta.
Men för att det ska bli fest krävs det att det kommer gäster, inte bara de som bjudit in till den. Tyvärr var det inte så på Mjörnvallen i lördags då inte fler än kanske 75-80 närmast sörjande sökt sig dit för att se AIF möta IFK Skövde.
Det är beklämmande, tycker jag.
Det här är inte en krönika om specifikt AIF:s dåliga publiksiffror, inte alls. Jag tog bara lördagens match som ett exempel för en dyster och i det närmaste ostoppbar trend:
Folk bryr sig inte tillräckligt mycket om sina lokala fotbollslag längre.
***
Det är inget nytt fenomen direkt, det här med mycket dåliga publiksiffror i den lokala fotbollen.
Förr i tiden lockade en match för våra högst placerade lag mångdubbelt fler åskådare till de lokala arenorna. Men det var en annan tid, en tid när lördagsfotbollen var den självklara underhållningen.
Idag lever folk andra liv och har andra utbud hemma i tv-soffan. Att som division III-lag kunna konkurrera med allt annat som en vanlig fotbollsintresserad har att lockas av är såklart inte lätt.
Men såhär dåligt som det är nu ska det inte behöva vara.
Vi som jobbar med den lokala fotbollen som plattform ser många, många matcher på ett år. Dessutom på flera olika arenor.
Trenden är likadan överallt, oavsett divisionstillhörighet. Publiksiffrorna landar då och då på 150-200 personer, men ofta känns dessa rejält saltade och den reella siffran ligger lägre än så.
Vårt högst placerade lag, Holmalunds damer, spelar i elitettan och gör det riktigt bra. Dom lockar inte fler för det.
Vårt näst högst placerade lag, Vårgårda IK, spelar i division II och gör också det riktigt bra.
Dom lockar inte fler dom heller.
Vad är det som försiggår egentligen? Man hör så mycket på stan, i snacket med tränare, spelare och andra fotbollsmänniskor, om hur stor sportens betydelse är för Alingsås, Vårgårda och Herrljunga.
Men jag börjar tvivla. För inte sjutton visar människorna i dessa områden det när det väl är match.
***
Vi har en fotbollsssäsong som kanske är den mest kittlande på flera, flera år. En säsong som börjat näst intill perfekt för väldigt många lokala lag, en säsong som dessutom kan bli den sista innan den omtalade sammanslagningen av Gerdsken och AIF tar vid.
Intresset borde vara större än någonsin.
Och det kanske det är. Hemma i soffan. Med AT i näven och en kopp kaffe på bordet.
Ute på arenorna gapar platserna ändå tomma och det är samma gamla ansikten man ser match ut och match in.
Varför bryr ni er inte mer om er lokala fotboll? Varför går ni inte ut på matcherna och stöttar lagen?
Alingsåsfotbollen med omnejd har inte en chans att växa om inte det även växer runtom planerna där fotbollen spelas. Just nu står tillväxten still, i värsta fall går den bakåt.
Kom ut, stötta era lag, visa att ni bryr er.
Det tjänar spelarna, klubbarna och sporten på. Och ni får lite frisk luft på köpet. En rätt bra deal, kan jag tycka.